Jämställdhet i trygghetsnarkomanernas land

Det är många organisationer och personer som vill informera om olika saker, hearings. Ofta tar det ca en timme under dagen eller så kvällstid under några timmar. Det finns ingen möjlighet att gå på allt och man prioriterat sitt utskotts ämnesområde, men det kan finnas utrymme för att gå på något av nyfikenhet och personligt intresse också.

”Jämställdhet i trygghetsnarkomanernas land” väckte min nyfiket och intresse. Författaren David Eberhard har jobbat i större delen av sitt liv på st Görans sjukhus och nu som överläkare där. Han berättade mycket som är intressant och viktigt att reflektera över.
Vi är flockdjur och följer (för) ofta de som skriker högst, ett känt fenomen. Han stack ut och vågade vara väldigt tydlig i det han sa.

Han visade statistik på löneskillnader mellan kvinnor och män på 0,1%, vilket överraskade många av oss.

Varför är det så?

För att det finns andra som skriker något annat på ett högre sätt. Fakta kan inte överrösta känslor, vi ser det även i politiken på alla plan. Vill vi ha det så är min fundering?

Jag vill det inte.

Varför ökar den psykiska ohälsan. Har det att göra med att Sverige står absolut högst på egetsjälvförverkligandeskalan, att barnen får reda på att de kan bli vad de vill osv?

Vad händer när inte tron blir verklighet? Vi har de kortaste arbetstiden, bästa arbetsmiljön… och ändå klagar svenskarna mest.

Vi är också de mest lättkränkta.

Egen notering här är att vi måste prata mer om uppskattning, tacksamhet och förlåt.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.