Vänner,

Nu har jag haft förmånen att var partiledare för Moderaterna i exakt sex månader. Det är en kort tid, och jag inser naturligtvis att den har varit mer omtumlande för mig än för resten av mänskligheten.

Jag har fått träffa tusentals människor runt om i vårt land – poliser, sjuksköterskor, företagare, lärare, pensionärer, väktare och elever. Alla håller inte med mig och jag har inte hållit med alla, men här finns verkligen ett intresse för seriös politik. Omsorgen om Sverige och vårt lands framtid märks på bredden och på djupet.

Det har varit intensiva men roliga sex månader. Vi har fått fast mark under fötterna, och det det råder ett mått av ödmjuk tillförsikt inom Moderaterna. Det är bara valdagen som räknas. Vi tar inte ut några segrar i förskott, men inte heller några förluster.

Som många andra har jag laddat batterierna under påsken, ätit ett och annat ägg, umgåtts med delar av den större familjen på Orust, och samlat tankarna inför den valrörelse som snart börjar på riktigt.

Tillåt mig därför några reflektioner och observationer inför de kommande knappa sex månaderna fram till valdagen. Så småningom blir det åtskilliga detaljerade och siffersatta reformer. Vi kommer nagelfara och nagelfaras. Det är demokratins vardag och extra mycket så ett valår. Men idag lite bredare penseldrag kring hur jag ser på tiden fram till valet.

Jag tror som sagt att man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan se allt det fina i vårt land, som är så bra att det måste skyddas och vidareutvecklas. Sådant som generationer före oss har byggt upp och som vi helt enkelt inte har rätt att äventyra eller förstöra. Och å andra sidan tala klartext om allt det som tvärtom inte alls fungerar bra, och göra det utan skygglappar. Inte prata om ”utmaningar”, om vi egentligen menar stora och allvarliga problem.

Som de stora integrationsproblemen och den sedan länge ogenomtänkta migrationspolitiken. Jobbklyftan och utanförskapet. Gängkriminaliteten och skjutningarna. Polisbristen och vårdköerna. Bidragsfusket och skattefusket. Problem som riskerar att urholka samhällskontraktet och försämra sammanhållningen i Sverige. Och som vi därför måste lösa. Att svartmåla är lika fel som att skönmåla. Den nyanserade bilden av vårt land innehåller både det ljusa och det mörka. Det vet inte minst väljarna.

Jag är också övertygad om att politiken måste förstå vad som är bra för att kunna göra något åt det som är dåligt. Den som målar allt i ljusa toner riskerar uppenbart blunda för det som inte fungerar. Men vi ser också att den som bara cyniskt svartmålar sällan har några genomtänkta reformidéer.

Jag är övertygad om att politiken måste ta itu med de akuta problemen för att vinna det förtroende som behövs för att kunna blicka framåt mot den långa siktens frågor: den teknologiska utveckling som förändrar våra jobb; den demografiska utveckling som ställer nya krav på sjukvården och omsorgen; den ekonomiska utveckling i Asien och vad den innebär för vår egen konkurrenskraft.

Där kan man på riktigt prata om ”utmaningar”. Jag vill att Sverige ska vara ett land där vi med liv och lust kan ägna oss åt seriösa diskussioner om dessa framtidsfrågor, och inte enbart behöva fokusera på akututryckningar när staten inte klarar av att fullgöra sina kärnuppgifter.

Jag brukar också säga att jag önskar en politisk debatt där tonen är vuxen. Där man pragmatiskt söker lösningar, som är förenliga med de värderingar man står för. Där man söker vänner att tillsammans förverkliga sina idéer med. Och där själva ansatsen är hoppfull, också när situationen kan kännas hotfull.

Det är naturligtvis lätt att raljera över viljan till ett vuxet samtalsklimat. Att man sätter sig på en häst som bara blir högre och högre. Vi har ju alla våra fel och brister. Men jag tror att många är så trötta på ytlig retorik, på medvetna missförstånd och på banala fultolkningar, att jag kommer hålla fast vid min linje.

Jag är övertygad om att den som främst fokuserar på att sprida dynga om motståndaren inte bara förlorar sin värdighet, utan också människors intresse. Utländska troll och påverkansoperationer kommer säkert försöka göra vår valrörelse smutsig, men vi har själva ett ansvar för att den inte blir det. Jag tänker göra det jag kan. Och när regeringspartierna nu helst vill prata om Moderaternas politik, så låt dem göra det. Och då ska vi göra precis likadant: även vi tänker prata om Moderaternas politik.

Moderaterna kommer fortsätta presentera praktiskt genomförbara politiska lösningar, som är förankrade i de värderingar som vårt parti står för. Politiken ska vara rätt, men den måste också fungera.

Lägre skatter påp arbete är moraliskt rätt för dem som jobbar extra, utbildar sig längre och anstränger sig ännu mer. Men det är också bra i praktiken, därför att det leder till ökad tillväxt och fler arbetade timmar.

Det är rätt att ställa höga krav i integrationspolitiken och förvänta sig att den som kommer hit lär sig användbar svenska. Men det är också bra praktisk politik, för vi vet att språket är nödvändigt för att fler ska få sitt första jobb.

Det är rätt att korta sjukvårdsköerna som har fördubblats på bara några år, för de skapar frustration och lidande. Men det är också bra praktisk politik, eftersom köer inte långsiktigt sparar några pengar och för att köerna eroderar förtroendet för politikens förmåga att lösa problem.

Samtidigt lever vi i en orolig tid. Krigen, terrorismen, klimathotet, nyckfulla politiska ledare, flyktingströmmarna. För den som vill oroa sig är det inte svårt att hitta skäl.

Det är nu andra gången under min livstid som världen skakas om på riktigt. Förra gången föll Berlinmuren, nu vill många bygga nya murar. Förra gången öppnades gränser, nu vill många stänga gränser. Förra gången kändes det som att den internationella liberala demokratin hade vunnit för gott, nu odlas nationalism och starka ledare.

Under några år efter Murens fall levde vi i en värld där optimismen spirade. Jag vet, för jag var en av dem. Vi fick rätt om mycket, men vi hade också fel. Då trodde många att vi hade kommit till historiens slut. Idag är det uppenbart att detta bara är början.

Min hoppfullhet är därför inte naiv. Men jag är övertygad om att nyfikenhet, uppfinningsrikedom, hårt arbete och klok politik kan göra samhället bättre. Vi har löst stora samhällsproblem tidigare, vi kan göra det igen. Men det ställer krav på politiken.

För det första måste vi återupprätta tilltron till statens allra mest grundläggande funktioner: försvaret av våra gränser, tryggheten på gator och torg, en fungerande vård, skola och omsorg. Den prioriteringen kommer genomsyra vår politik i denna valrörelse. Det allra viktigaste kommer först, annat får komma senare. Återupprätta tilltron till att staten står för sin del av kontraktet.

Samtidigt måste vi lyfta blicken och med långsiktiga reformer se till att nästa generation får det bättre. Vi måste lösa problemen nu, för att på allvar kunna ta oss an utmaningarna imorgon.

Och här finns goda skäl för hoppfullhet. Sverige har inte bara en stark tradition av rationellt politiskt reformarbete. Vi har dessutom historiska styrkor att bygga framtiden på. Låt mig bara lyfta fram fem saker som talar för Sverige och för att vi kan ta oss ur de problem som vi nu har:

1. Sverige har starka, världsledande företag. En del är över hundra år gamla, andra har bara funnits i tio eller femton. Vi har en fantastisk entreprenörskultur, men också konstruktiva relationer mellan fack och arbetsgivare. Vi är öppna för ny teknik och vana vid hård konkurrens. Ska detta gälla även i framtiden, kommer det kräva lägre skatter på arbete, men också att fler studenter väljer de mest avancerade utbildningarna. Det kräver ny bostadspolitik, bättre kommunikationer och liberal arbetskraftsinvandring.

2. Sverige har ett fungerande samhällskontrakt, med låg korruption och hög tillit, också mellan människor som inte känner varandra och mellan människor och myndigheter. Vi har en historiskt rotad jämlikhet mellan människor, som betonar ansträngning och prestation framför bakgrund och börd. Jämställdheten mellan kvinnor och män är långt ifrån perfekt men ändå ett mycket levande ideal. Klass, klan och kön ska inte avgöra ungas framtid i vårt land. Men rätten – och skyldigheten – att forma sin egen framtid efter eget huvud måste vinnas för varje generation. Då kan inte tusentals ungdomar tillåtas gå ut skolan varje år utan vare sig kunskap eller betyg. För dem riskerar det nu att gå mycket illa.

3. Sverige har en lång tradition – från Ellen Key via Pippi Långstrump till moderna förskolor – som betonar barns självständighet och egna individuella rättigheter. Barn är sina föräldrars största ansvar, men barn är också människor med egen rätt. Vi fostrar våra barn till en sorts omtänksam självständighet. Men detta måste gälla alla barn, inte bara vissa. Även de barn som fått en tuffare start måste kunna lyckas och känna att det finns en väg vidare också för dem. Det kräver bra förskola och höga förväntningar i skolan, men också en fungerande socialtjänst, resurser till barn- och ungdomspsykiatri och en politik som gör att invandrade föräldrar lättare får jobb och integreras in i samhället.

4. Sverige är fast förankrat i internationalisering och globalisering. Vi handlar över hela världen. Vi är öppna och toleranta mot andra. Vi talar engelska. Vi är internationellt engagerade i nordiska, europeiska och globala samarbeten. Vi begriper att Sverige behöver världen mer än världen behöver Sverige. Men att vi är en del av den öppna världen gör inte att vi kan vara aningslösa. En hållbar migrationspolitik måste bygga på att Sverige både tar sitt delansvar för en värld där många är på flykt, och att vi samtidigt klarar av hela ansvaret för hur det sedan går i Sverige. De nuvarande integrationsproblemen kommer kräva en stram och pålitlig migrationspolitik under många år framöver.

5. Sverige förenar en stark kärlek till skog och mark med rationell tro på vetenskap. Vi förstår att en bra miljöpolitik kräver samspel mellan teknik, ekonomi och politik. Så har Sverige renat sjöar och vattendrag, så har luften i svenska städer blivit bättre, och så kan Sverige möta både nya svenska miljöproblem – och globala klimatförändringar. Men politiken måste bygga på förnuft, innovationer, företagsamhet och marknadsekonomi.

Min hoppfullhet är grundad i den erfarenhet som en gång tog Sverige från fattigdom till välstånd, från ett stelt ståndssamhälle till ett land präglat av dynamik och social rörlighet, från provinsialism till internationell öppenhet. Men den hoppfullheten förpliktar och kommer inte automatiskt.

Man ska inte överdriva politikens roll. Men vad politiken vill och gör har betydelse. Vad man tror på har betydelse. Värderingar har betydelse. Samarbetsförmåga har betydelse. Kompetens har betydelse. Sverige har naturligtvis många problem, men vi har också stora möjligheter att lösa dem. Det gäller att ha två tankar i huvudet samtidigt – minst.

Orust, annandag påsk 2018

Ulf Kristersson

Ulf Kristerssons foto.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.